20 januari, 2011

Dagens bästa stund

Om jag hade skrivit dagbok skulle dagens anteckningar ha kunnat formuleras som följer.

"Stressade som en tok på jobbet. Chefen säger sig ha förståelse, men det hjälper ju inte att få alla rapporterna klara. Blev bara kvar en kvart efter arbetstid. Tur det, för då hann jag in i affären och köpa kaffebröd att bjuda på. Kollade i anteckningarna i går kväll och upptäckte att det var min tur att bjuda på fika på bokträffen.

Väl hemma bryggde jag två kannor kaffe och knökade ner termosar och vetelängden i en plastpåse. Hittade några mönstrade servetter som också åkte ner i påsen. Plastmuggar och skedar och några sockerbitar i en burk. Mjölk, hittade en festisflaska som jag kunde skölja ur för att ta med mig mjölk. Varför ska så många ha mjölk i kaffet? Det är ju godare utan! 

Snabbt, snabbt och iväg. Kom bara fem minuter för sent. Och vilket jubel! Tänk att man kan vara så efterlängtad. :) Visst fattar jag att det var fika-bjuderskan som var så efterlängtad, men det värmde i alla fall. Och efter att kaffet var urdrucket och brödet uppätet så hade till och med Vargas Llosa ändrat intryck på oss alla. Alla tyckte att deras bok var rörig, för lång, för komplicerad eller för svår ända tills vi hade hört om varandras böcker. Det fanns gemensamma drag och karaktärer i alla böcker och intresset för den bok var och en hade läst blev plötsligt större. Det är som att boken blev bättre för att man lär känna författaren.

Tänk att en bok kan bli bättre långt efter man har läst den bara genom att prata om boken och författaren. Och tänk att kaffet blir så gott i sällskap med likasinnade.

Nu är det god natt. Hoppas jag kan somna i kväll."

17 januari, 2011

Motsättningar

Kalle ville ha lika lön för lika arbete. Han stred och argumenterade för likalöneprincipen som många av hans äldre kollegor gjort före honom. När avtalet till slut var i hamn och timlönen satt började en ny strid.

Den striden utkämpades inte mellan samhällets olika klasser. Nu stod han i stället öga mot öga med Eva-Britt och kunde inte för sitt liv få henne att förstå att lika lön för lika arbete ju innebar att man också skulle arbeta lika mycket. Hennes uppfattning var att alla anställda skulle få lika mycket lön för varje timma de var instämplade.

16 januari, 2011

Normer

Älska fester
Gilla skvaller
Köpa kläder
Göra resor
Fixa håret
Börja banta

Jobba järnet
Laga middag
Byt gardiner
Gå på tjejträff
Läs romaner
Inred hemmet

Lev i nuet
Carpe diem
Lär dig välja
Var dig själv
Alltid redo
Stötta andra

Våga bjuda
Duka vackert
Maxa dagen
Sov på natten
Räkna dygnets
alla timmar

15 januari, 2011

Finfördela

Vart har vackerheten tagit vägen? Skrangliga modelldockor med trasiga kläder rör sig som zombies med sina stelnade runda ansikten accentuerade av plockade ögonbryn. Kantiga höftben som misslyckas att hålla linningen uppe, ger den löjliga bredbenta tonårsmachon en karaktäristisk silhuett. Övermogna ungdomar där hullet väller ut mellan påträngda jeans och korta tröjor, vaggar fram mellan korvkiosk och godishyllan på Ica. Där finns ingen finhet att finna. Var hittas den enkla, rena, snygga, välvårdade och friskt strålande ungdomliga skönheten?

Fulheten har tagit över, spridit ut sig och täcker en hel generation. Det behöver fördelas ut lite fin, gammalmodig elegans över dagens mode och utseendeideal. Strama, platta ansikten behöver lösgöras, livsglädjen som finns innanför plastiga leenden måste släppas fram. Kraven att följa modets avpersonifierande lagar måste tas bort. Reglerna som sätter gränser, lyfter några få men snärjer de flesta skulle dras fram i ljuset, dissikeras i minsta detalj, krossas till oigenkännlighet.

08 januari, 2011

Glädje

Stilla dagar
Himlens tunna molnskyar
speglas i dina ögon

Lugna dagar
Skogens mättade barrdoft
strömmar i dina lungor

Vackra dagar
Landets näringsrika lera
fastnar på dina händer

Stilla kvällar
Tystnaden i skuggan
som bara din vän törs lämna orörd

06 januari, 2011

Att fräsa

Den hackade löken som fräses i en klick smör blir mild och gyllene.

En maträtt utan lök är platt, trist och fyrkantig. Med lök lyfter smakerna och sinnena upptäcker nya utrymmen att utforska. Att fräsa löken är som att riva väggarna i det hus där smakupplevelsen bor och det finns inte längre några gränser.

De oundvikliga orden som fräses fram i en ordväxling blir sträva och gråa.

Ett gräl utan ord är tamt, trist och meningslöst. Med ord får meningen bäring och känslorna visar vilket vägval som är det rätta. Att fräsa fram orden är dock som att riva väggarna i den relation som byggts upp och det blir alltför lätt att passera vedertagna gränser.

03 januari, 2011

Att skala

Stående med spända axlar och skalaren i ett krampaktigt grepp i vänsterhanden, försökte hon med valhänta drag få morötterna skalade så att de skulle få någon grönsak till middagen. Skulle hon klara av att riva dem på rivjärnet sedan? Idag skulle barnen tvingas skala potatisen själva vid bordet. Åh de bortskämda ungarna ville ju inte hjälpa till att förbereda något. Det var nog ingen osannolik gissning att de skulle rata potatisen helt, nu när hon inte kunde använda sin hand för att skala den åt dem.

Med morötter serverade bredvid de uppvärmda biffarna skulle det ju ändå kunna bli en måltid som hon inte behövde skämmas för om barnen berättade om den i skolan. Men hela kan hon ju inte servera morötterna, skulle hon behöva ta fram matberedaren för att riva dem? Tanken på den omständliga disken som skulle bli följden av att använda köksapparaten, som per definition ju faktiskt ska vara ett hjälpmedel, fick henne att avstå. Inte skulle ungarna hjälpa till att diska inte.

Drömmen om en diskmaskin hade hon haft i många år. En dröm fick det förbli så långt hon kunde se, frågan var om hon ens fick behålla jobbet nu när hennes högerhand inte fungerade och försäkringskassan inte längre tyckte att hon var sjuk. Vad skulle det bli av dem? Hon försökte skaka framtidsfrågan ur tankarna. Tänk positivt! Det ordnar sig, det har det alltid gjort. Vad är en trasig hand på en skala? Hur är det nu man ska tänka? Det finns ju många som har det så mycket värre. Vi  är ju i alla fall friska och har hälsan. Eller...

02 januari, 2011

Att skratta

Han sitter med ångesten fången innanför huden. Försöker trycka den tillbaka, hålla den nere, svälta den genom att missunna alla känslor någon plats. Ingen rädsla att lägga till den som finns. Ingen ilska som kan omvandlas till något förfärligt. Ingen vilja, ingen lust.

Pressar handflatorna hårt mot bröstet. Pressar så hårt utan att kunna hålla tillbaka alla krav som vill upp till medvetandet. Jäsande krav, andras förväntningar, meningar och fraser som outtalade följer med blodomloppet, söker sig runt, letar efter en öppning som ger dem möjlighet att expandera, växa ut i sin fulla styrka.

Vill inte höra. Vill inte känna. Söker efter distraktioner med medvetna tankar. Han minns teorierna och vet att trollen ska fram i ljuset. Titta på dem. Skratta åt dem. Minns skammen, den dubbla. Först den heta känslan när fasorna brister och ingen förstår. Sedan den dova när skratten har klingat ut. Vad skrattade de egentligen åt? Vem?