14 september, 2011

Att vägleda

Den buttra, gnälliga tonåringen som ägnat de senaste åren till att markera sin frigörelseprocess har under ett par månader förändrat sin attityd. Plötsligt en dag går det att föra en diskussion utan att anklagelser eller personliga ifrågasättande sänker samtalsklimatet under nollpunkten.

Sambandet med den privata övningskörningen, den så kallade mängdträningen, är konstaterat men frågan kvarstår om tonåringen aktivt bestämt att vara tillmötesgående under körsessionerna eller om det är en biologisk mognadsprocess som skulle inträffat runt 18-årsdagen i alla fall.

För föräldern är det en fantastisk upplevelse att få vägleda sitt barn, ge råd och anvisningar utan att det uppfattas som tjat. Den allra mest glädjande insikten är att tonåringen ju faktiskt är mogen att själv ge sig ut, inte bara i trafiken utan också i livet.

13 september, 2011

Att vara belåten

Tusen spikar har långsamt slagits fast
Smärtan har klingat av till en svagt molande oro

Tonvis med nålar håller styckena på plats
Vindens kraft får inte längre något grepp
om dina tankar

Långa rep har tvinnats och spänts upp
Trösten finns där att hålla i hand
om den behövs

men dagen gryr i den nya tiden
minnets spegling krymper
handens kramp försvinner
skuggornas konturer löses upp, bilderna förvandlas

kramp blir till kamp
oro lugnar sig till ro
rädsla byts till käresta
ovissheten stillar sig
klagolåten hörs nu rätt belåten

11 september, 2011

Att minnas

Minnet skär med knivskarp egg
genom det spröda, ogenomskinliga skal
som strävsamt byggts upp under år efter år efter år
I kontakten med luft flammar lågorna upp
hindrar de tveksamma händer
som ändå vill hålla ihop detta livslånga sår


Stickande dimma och rök
Svidande skråmor och sår
Smärtsam kunskap och ärr
Levande ångest som bär
minnenas glöd i sin famn


Ett möte
En dikt
Ett ord
En rent klingande ton
Vad helst kan inte väcka en tanke
sätta en känslosträng i svängning
lösa upp gårdagens omslutande skuggor
få minnesbilderna att framträda i rädslans strålkastarljus

05 september, 2011

Att kontakta

Slå en signal. Gå hem till. Vi möttes ju häromdan, det borde inte ta emot. Det borde inte komma fyllda tvättkorgar och ostruken tvätt emellan. Diskmaskinen kan väl stå ourplockad en stund till. Varför fångar teven mitt intresse just idag?

Ring upp. Ring på dörren. Ett par dagar efteråt är en passande tidsrymd. Nu är det läge att ta upp tråden, att återknyta till mötet på stan. Tillfället kommer aldrig igen, att vänta längre gör det bara svårare. Det borde vara lätt.

Men det är svårt. Första frasen går att tänka ut men svaret går aldrig veta. Fortsättningen går inte att repetera. Oron för att inte hitta ord. Rädslan skuggar mig när jag inte vet om det går bra, om vi hittar varann igen. Mina fingrar snubblar generat på tangenterna när jag söker ditt namn på Facebook i stället.

04 september, 2011

Det bästa

Går långsamt med den lilla spaden i ena handen och hinken i den andra. Känner sommarljumma vindar trots att det redan gått fyra dagar in i första höstmånaden. Ser hur färgerna i rabatten är på väg att bytas ut mot sepiatoner. Ett grässtrå sticker upp mellan astilbens flikiga blad och jag sätter mig ner på knä för att rensa bort ogräset.

Till höger växer chokladblomman och jag lutar mig över den och känner den milda kakaodoften i näsan. Ler för mig själv och reser mig upp för att promenera vidare i trädgården. Floxen lite längre bort sprider sin sjungande söta doft i luften och gömmer inte några hemligheter. Lavendeln har blommat över men delar gärna med sig av en kvist där de aromatiska oljorna har sitt gömsle i små avlånga blad längs stjälken.

Getingarna flyger i äppelträden. När sommaren är slut kalasar de på den finaste frukten. Rödkindade väntar äpplena på att skördas. Dagens sol ger extra sötma som smakar ända in i julmånaden. Sträcker upp en hand och plockar den största och rödaste frukten. Biter genom skalet och känner hur saften rinner i mungipan och ner över hakan.