30 oktober, 2011

Att reagera

Mitt på första bordet stod en kolsvart tårta. Borden var placerade till ett långt utdraget skepp i salen som var dunkelt upplyst med levande ljus. Ljusstakarna fanns med jämna mellanrum på väggarna där mörka fönsterrutor avskärmade yttervärlden. I glaset speglades endast samma bild som hon hade framför sig. Den var stilla.

Alla platser var upptagna av allvarsamma personer som satt orörliga. Ändå uppfattade hon att de tycktes luta sig mot varandra i en tyst kommunikation när hon steg in i salen. Ingen sade något. Ingen tittade på henne. Men från varje person i de två långa raderna längs bordet kunde hon känna avståndstagandet. Hade de vänt sig emot henne? Hon förstod inte varför de reagerade med mörker och blindhet.

Hon skulle lämna dem, men det var inte hennes val. Hon hade blivit bortknuffad. Tårtan var svart. Var detta en begravning? Hennes egen begravning? Hon harklade sig och sträckte upp axlarna när hon sökte med blicken efter en rörelse, en blick eller antydan att hon fortfarande var levande för dem.

20 oktober, 2011

Till fots

I gråa hösttorra ljungmattan
lämnar jag gårdagens oro

I gula höstvåta myrmarken
släpper jag vardagens bry

I vita frostklädda fjällbjörkar
hänger jag undan besvär

Ser hur vinden har format
bergets runda kontur

17 oktober, 2011

Vila

Med ett mjukt och sviktande tryck under pannbenet
   som långsamt fyller
   tankarnas ekande lya
likt ett inverterat täcke som faller ut och skyddar
   mot envisa infall
   och vaga intryck
sträcker den efterlängtade vilan ut sin mjölkvita domning

  mjölkvitt skimmer
  flammande färggrant
  svajande mörka konturer
  böljande mörkgrått töcken
  innan svärtan startar sin helande process


16 oktober, 2011

Att beundra

Med armarna runt ett stadigt klippblock
men fötterna hängande fritt
över ett bottenlöst tomrum

Armbågarna vilar på markens yta
när du lugnt ber en förbipasserande
om hjälp att komma upp

Han ser ner och värderar din situation
beundrar din styrka
din kraft att hålla dig kvar
säger att det är bra
att du inte grips av panik
och bokar in en tid i sin kalender

Din mun är stum
men hjärtat skriker
innanför sin bur av ben

Hur många gånger har dina öron hört
beröm för din lugna karaktär?
Hur många gånger har dina ögon bett
om förståelse för vad det verkligen är?