Det ekar så ödsligt
framför mig, ingenting
Synfältet breddas, förlängs
och horisonten förflyttas
när dungens kronor inte längre
är fyllda av gyllene löv
Det ekar så kusligt
bakom mig, allting
Hörseln skärps, förfinas
när tallarnas grenar inte längre
går att nå från marken
29 september, 2014
27 september, 2014
Avbruten
Sitter tyst
igen
efter ännu en
påbörjad mening
som aldrig blev avslutad
Viskar stumt
bakom
stängda ögonlock
att aldrig mera
lyssna på en man
Frågar högt
ifall
det är någon
som kanske vill
ha en påtår igen
igen
efter ännu en
påbörjad mening
som aldrig blev avslutad
Viskar stumt
bakom
stängda ögonlock
att aldrig mera
lyssna på en man
Frågar högt
ifall
det är någon
som kanske vill
ha en påtår igen
Etiketter:
dikter,
kommunikation,
skrivpuff
02 september, 2014
Aldrig
Dagen är svart
Skymningen grå
Luften är bly
Jorden regntung
Tystnaden talar
Orden som borde vara guld
Aldrig mer
Natten då allt tog slut
Skymningen grå
Luften är bly
Jorden regntung
Tystnaden talar
Orden som borde vara guld
Aldrig mer
Natten då allt tog slut
Etiketter:
livets skeden,
MK,
skrivpuff,
sorg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)